Pastorsparet som blev skivartister

Debuten tog åtta år att spela in. Och de gör nästan inga live-spelningar. Men för Vito Aiuto i The Welcome Wagon lockar inte popstjärnelivet det minsta. Han har ju en församling att ta hand om.

Det är förmiddag i New York och pastor Vito Aiuto, ena halvan av indie-pop-bandet The Welcome Wagon, försöker hålla ordning på sin son, samtidigt som han tar hand om församlingsangelägenheter och genomför intervjun på telefon. Inte speciellt popstjärneaktigt. Men så har livet inte förändrats nämnvärt sedan bandet släppte sin debut, Welcome to the Welcome Wagon, för mer än ett år sedan. Trots att gruppen fick fina recensioner och uppmärksammades ganska stort både utanför och innanför kyrksfären har de hållit en låg profil och endast gjort en handfull live-spelningar. Främst beror det på att Vito och frun Monique – som utgör den andra halvan av bandet – helt enkelt inte har tid att bli några stjärnor. Kyrkan och familjen har högre prioritet.

– Jag älskar mitt jobb som pastor. Det är min huvudkallelse. Visst, ibland funderar jag på hur det skulle vara att satsa heltid på musiken. Men antagligen inte mer än vad jag funderar på andra saker. Dessutom gillar jag att jag som pastor också gör något annat. Jag älskar att vara en pastor som gör musik, säger Vito.

Musiken han talar om är en lågmäld indie-folk-pop med tydliga kristna texter. Ett slags postmoderna läsarsånger som låter både nytt och gammalt på samma gång. Multiinstrumentalisten Sufjan Stevens har producerat och det är välkända musikaliska grundstenar som används – klockspel, fiol och gitarr. Skivan fick ett väldigt positivt mottagande när den kom. Även av svenska recensenter. Såväl GP, som Arbetarbladet, Groove, Sydsvenskan och Nöjesguiden gav albumet fyra av fem i betyg. Fast några av dem undrade om Welcome Wagon verkligen var på riktigt, eller om det var ytterligare ett av Sufjan Stevens mer eller mindre halvgalna projekt.

– Ha, ha, jag har hört det, men jag kan bekräfta här och nu att vi existerar.

Skivan har tagits emot positivt trots de väldigt tydliga kristna texterna, är det något som förvånar dig?

– Jag vet inte riktigt hur jag ska se på det. Kanske har folk tagit emot den så positivt just för att skivan är tydligt kristen. Vi försöker inte lura någon genom att göra något annat än vad det är. Det är kristen musik, gjord av kristna och vi skäms inte för det. Å andra sidan har vi inte gjort skivan enbart för kristna. Musiken är till för alla som vill uppskatta den.

När jag lyssnar på skivan så känns den väldigt ärlig.

– Ja, så är det. Och vi pratade faktiskt om det under tiden vi gjorde skivan, att det är så här vi är. Vi försökte inte få musiken att låta bättre än vad den är. Om vi hade varit ute efter att tjäna en massa pengar så skulle vi kanske gjort på ett annat sätt.

Från början var det egentligen inte tänkt att The Welcome Wagons musik skulle ges ut. Vito köpte en gitarr för att han och Monique skulle kunna sjunga tillsammans. Under tiden som han lärde sig spela gjorde han låtar, som han så småningom spelade upp för kompisarna hemma i vardagsrummet. En av kompisarna var Sufjan Stevens, som alltid släpade med sig inspelningsutrustning och började spela in paret Aiuto. Sen gick han hem, la till en banjo eller en orgel på inspelningen och tog med tillbaka så att Vito och Monique fick höra hur det skulle kunna låta. Vito säger att det bara var på skoj, som en slags musikalisk övning. Och så fortsatte de så, med sång efter sång. År efter år. Totalt tog inspelningen av Welcome to the Welcome Wagon hela åtta år att göra.

– Även efter att vi hade hållit på så några år, och hade en fyra fem färdiga låtar, trodde jag aldrig att det skulle bli något annat än att vi brände några hundra kopior för att ge till familj och vänner. Det var först de sista två åren som vi började prata om att det här skulle kunna bli något som man kan köpa i en affär.

Det låter nästan för bra när man hör att ni brukade duka av middagsbordet och sen ta fram instrumenten för att börja spela tillsammans.

– Jo, jag kan hålla med om det, men det är faktiskt sant. Visst, under det sista året så gjorde vi några grejer i studio och vi tog även in andra musiker, men det var alltid våra vänner. Så grunden till de flesta av låtarna är inspelade i vårt vardagsrum, eller på liknande platser.

Vad hoppas du kunna förmedla med musiken?

– Eftersom vi började göra musik för vår egen skull fanns det ingen tanke att vi skulle nå ut med något budskap. Å andra sidan, jag är kristen och jag tror att Jesus är livets källa. Jag tror att han har uppstått från döden och jag vill att andra också ska förstå det. Men att påstå att jag skrev musiken för att kommunicera det… jag vet inte riktigt. Jag antar det, även om jag inte riktigt ser det så.

Ni har inte gjort speciellt många live-spelningar sedan skivan kom ut, varför?

– Vi har helt enkelt inte tid. Jag jobbar heltid som pastor och min fru är konstnär och så är vi småbarnsföräldrar. Dessutom hade vi en releasefest i vår kyrka när skivan var ny, dit många av våra kompisar kom och vi spelade med ett tiomannaband. Den spelningen var så fantastisk att det inte gör mig något om vi inte gör så många fler.

Du jobbar som pastor i en församling som du var med och planterade för några år sen i en ganska hipp del av Brooklyn där det bor många unga människor och konstnärssjälar. Betyder det att ni är en väldigt hipp församling?

– På många sätt är vi nog en modern eller post-modern kyrka, men samtidigt är vi en ganska traditionell församling. Musiken är till exempel väldigt traditionell. Vi har ingen poppig lovsång som amerikanska evangelikala församlingar, utan vi sjunger gamla psalmer. Och vår liturgi är också väldigt traditionell. Samtidigt vill vi vara en församling som lever nära våra grannar. Vi vill vara en kyrka dit människor i området kommer för att lovsjunga, tjäna och bli tjänade. Vi tror att Jesus uppstod från de döda – bokstavligen – och vi kallar människor att leva utifrån kärleken som kommer från den tron.

// Text: Pierre Eriksson / Foto: Pressbild //

 

// Fakta: The Welcome Wagon //

Består av det gifta paret Vito och Monique Aiuto.  Samarbetet med Sufjan Stevens började 2001 när The Welcome Wagon fanns med på skivbolaget Asthmatic Kittys (Stevens bolag) samling To Spirit Back the Mews.  Förutom de egna låtarna finns ett par egensinniga covers på The Smiths Half a person och Velvet Undergrounds Jesus med på debutalbumet.  Vito Aiuto såg sig som agnostiker under uppväxten, men kom till tro i 20-årsåldern och studerade sedan teologi på Princeton Theological Seminary. I dag är han pastor i Resurrection Presbyterian Church i Williamsburg, Brooklyn, New York.

Text // The Welcome Wagon

  • Categories →
  • TEXT