Recension: Landstrom

Landstrom
Whitewater
Kullsta records/Rootsy
Stämningsfylld jämtländicana

Paret Göran Lindström och Carina Landin fortsätter att förfina sin ödesmättade och stämningsfyllda variant av jämtländsk americana. Och varför inte, när man gör det så här bra kan man lika gärna fortsätta slå på samma spik ett tag till. Upplägget är detsamma som tidigare. De båda spelar de flesta instrumenten själva, Carina står för mycket av leadsången samt texterna som inte sällan knyter an till naturen (den här gången är det en och annan låt om vatten). Det är lätt att dra paralleller till The Handsome Family, men det skulle inte vara rättvist att stanna vid jämförelsen eftersom Landstrom lyckas skapa musik med en stark personlig prägel. Precis som på tidigare plattor står den twangiga gitarren för mycket av känslan, och ofta glider musiken runt i ett atmosfäriskt lågtempolandskap, även om det finns mer intensitet och energi på Whitewater jämfört med tidigare alster, inte minst i låten Under the big top vars refräng mynnar ut i ett ilsket gitarrsolo. Jag skulle önska att någon tv- eller filmproducent fick upp ögonen för parets musik och använde den som soundtrack. Om inte annat tänker jag använda den som ljudkuliss under en längre roadtrip genom de nordligare delarna av Sverige. Jag kan inte tänka mig ett bättre sällskap.

Recensionen är publicerad i Lira #1, 2018.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *