Recension: The Infamous Stringdusters

stringdustersThe Infamous Stringdusters
Ladies & Gentlemen
Compass Records
Progressiv bluegrass

Länge har Alison Krauss & Union Station varit den progressiva bluegrassens stora affischnamn. Med all rätt. Men frågan är om inte den hyllade supergruppen börjar få konkurrens på allvar. Med Ladies & Gentlemen tar populära the Infamous Stringdusters några ordentliga kliv framåt. Mycket tack vare det trevliga greppet att plocka in en ny gästartist på varje låt (som är specialskriven för artisten ifråga). Och det handlar inte om vilka gästartister som helst. Tio stora kvinnliga americanaprofiler medverkar med strålande sånginsatser. Eller vad sägs om Joan Osborne, Lee Ann Womack, Sarah Jarosz, Sara Watkins, Celia Woodsmith, Nicki Bluhm, Claire Lynch, Mary Chapin Carpenter, Aoife O’ Donovan och Abigail Washburn. Egentligen är det väl bara brittiska Joss Stone som sticker ut från mängden på allvar, och som kanske inte heller får till det riktigt ordentligt i låten Have a little faith.

The Infamous Stringdusters är en väloljad maskin som bubblar över av spelglädje och experimentlusta, samtidigt som det är finessrikt och inspirerande. De tänjer gärna på bluegrassgränserna genom att blanda in soul, blues, jazz och lite pop. Inte minst Andy Halls dobrospel och Chris Pandolfis banjospel imponerar.  Samtidigt ger de stort utrymme till de gästande sångerskorna och agerar nästan kompband emellanåt. Här finns många favoriter, men avslutande instrumentala bonusspåret Hazosphere är ett av de största. En härlig uppvisning i fingerfärdighet och spelskicklighet. Som byter karaktär en bit in när låten går från vara bluegrassigt dominerad av banjo, gitarr och fiol till att utvecklas till en jazzdoftande duell mellan dobro och gästande Jennifer Hartswicks trumpet. Svårslaget.

Recensionen är publicerad i Lira #2, 2016

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *