Recension: Julie & the New Favorites

julie-and-the-new-favoritesJulie & the New Favorites
All we need to know
Just for the records
Kvikk lunsj-förpackad bluegrass

Med sitt andra album tar norska bluegrasskvartetten Julie & the New Favorites sjumilakliv i rätt musikalisk riktning. Det märks att gruppen turnerat friskt, spelat ihop sig och börjat hitta fram till sitt eget sound. Det är mindre klämkäckt och mer stabilt jämfört med debuten Recipe, och på det stora hela mycket bättre på alla plan. Bättre låtar, bättre stämmor, bättre uttal på engelskan. Samtidigt finns det fortfarande en del att jobba på (åtminstone om jag får önska). Gruppen har delvis lämnat den traditionella bluegrassen bakom sig och börjat närma sig akustiska grupper som Joy Kills Sorrow, som har sina rötter i bluegrassen men som tänjer gränserna och plockar in klassiska influenser (och i Julie & the New Favorites fall: norska vistoner). Det skapar mer spänning och passar Julie Moe Sandøs röst bättre. Hon har en väldigt fin och klar ton, lite för vacker för bluegrasslåtarna, men i brytpunkten mellan visa, klassiskt och bluegrass gör den sig ypperligt. Och jag tycker även att de låtarna är musikaliskt intressantare. Det ska bli intressant att se hur gruppen kommer att låta på nästa platta. Då kan det bli riktigt bra.

Recensionen är publicerad i Lira #2, 2015

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *