Recension: Rosanne Cash

cashRosanne Cash
The River & The Thread
Blue Note Records
Americana

Johnny Cashs skugga faller mjukt över dottern Rosannes nya skiva. Musikaliskt är likheterna kanske inte så stora, men i några av berättelserna smyger han sig in försiktigt, utan att göra så mycket väsen av sig. Faktum är att han inte ens nämns, men närvaron finns där ändå. Som i Etta’s Tune som handlar om Johnny Cashs trogne basist Marshall Grants fru Etta. Och The Sunken Lands som utifrån Johnnys mammas perspektiv beskriver det hårda livet i Dyess, Arkansas:

Five cans of paint / And the empty fields / An the dust reveals. The children cry / The work never ends / There’s not a single friend.

För övrigt en fantastisk första rad på en låt! Five cans of paint. Så genialisk i all sin enkelhet.

The River & The Thread har till stor del sin grund i alla resor som paret Rosanne Cash och John Leventhal gjort i Södern i samband med ett projekt att renovera Johnnys barndomshem i Dyess. Det är eftertänksamma, känslofyllda och välskrivna texter som tar med lyssnaren ut på en roadtrip i en del av USA som aldrig verkar upphöra med att inspirera till nya berättelser. Maken John står för återhållsam produktion, som aldrig blir tråkig utan lyfter på rätt ställen tack vare briljanta instrumentalister. Det är ett album, som för att använda en sliten klyscha, verkligen växer för varje lyssning. Frågan är om det inte är det bästa Rosanne Cash gjort hittills.

Recensionen är publicerad i Lira #1, 2014.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *