Heather Maloney
Making me break
Signature Sounds
Singer/songwriter med indiefolktouch

Innan Heather Maloney inledde sin artistkarriär jobbade hon på ett retreatcenter under tre år. Långa perioder, ibland sju till tio dagar, spenderades i total tystnad. Kanske är det därför som hennes musik nästan har fått smått meditativa drag. Jämfört med förra plattan har hon dragit ner på tempot något. Det är tråkigt. För jag tyckte att det var i låtarna med lite mer fart i som hon var som roligast. Samtidigt kommer onekligen hennes fina röst och välskrivna texter till sin rätt när det blir mer avskalat och nedtonat.

Heather Maloney, som studerat opera, improvisationsjazz och klassisk indisk sång skriver lättälskade melodier som tar spjärn mot atmosfäriska synthmattor och luftigt akustiskt komp. Bitvis är det väldigt bra, speciellt hennes egensinniga sångslingor och liksom sugande sångteknik gör att låtarna sticker ut i konkurrensen bland alla kompetenta låtskrivare. Andra gånger blir det lite tjatigt. Inte minst hennes förkärlek att trycka in alldeles för många ”oooh-partier” i refrängerna tröttar.

Heather Maloney är en duktig berättare, och manar ofta fram små bilder eller scener. I Hey Serena funderar hon över hur feminism ser ut från en strippas synvinkel och i Involuntary möter vi flera personers upplevelser av andra världskriget. Och så finns självklart de där låtarna om mer eller mindre olycklig kärlek.

Making me break är en melankolisk sparsmakad bekantskap med en Heather Maloney som sjunger självsäkrare än någonsin. Och som emellanåt förmedlar vacker poesi.

”I have nothing but these weathered hands / And I live nowhere on this wild land / And you are royal but your head is bare / Something precious should be placed up there.”

Recensionen är publicerad i Lira #3, 2015