Det är Americanafest i Nashville. Fem dagars musiknörderi i form av seminarium på dagarna och konserter på kvällarna. Runt 150 band som spelar en timme var. Det blir inte bättre. Speciellt om man, som jag, placerar Buddy Miller på topp tre-listan över favoritmusiker. Jag lyckades se honom tre gånger. Först i egenskap av kapellmästare för husbandet under Award-galan, sedan tillsammans med Jim Lauderdale och till sist solo (med hjälp av The McCrary Sisters). Löjligt bra. Eller som Buddy själv sa efter en låt:

– Well, that didn’t suck.

Dessutom lyckades jag pricka in en fin akustisk kväll med Aoife O’Donovan, Over The Rhine och Mandolin Orange. En magisk kväll där de små nyanserna tilläts ta plats.

Kvällen därpå blev det konserter med Rosanne Cash som spelade låtar från ett helt nytt album, röjiga träskboogiebluessnubbarna North Mississippi Allstars, Buddy Miller & Jim Luderdale och svenska Rootsy som bjöd på showcase med Ellen Sundberg, Slow Fox och Basko Believes. Kvällen avslutades på ett industriområde för att lösa ut bortbogserad bil. Inte riktigt lika kul.

Sista kvällen prickade vi in snabbspelande Joy Kills Sorrow, Lisa Marie Presley som överraskade med rockigt hes röst och Holly Williams som verkligen kan konsten att beröra med sina berättelser. Och så Buddy Miller förstås.

– Now, that’s Americana.

En musiknörds paradis.