Recension: Tift Merrit

Tift Merrit
Stitch of the world
Yep Roc Records/Border
Vibrerande americana

Tift Merrit har en av de där rösterna som fångar och förtrollar redan från första andetaget, inte sällan påminner hon om en yngre Emmylou Harris. På sångerskans sjätte studioalbum tar det fart redan från start i skitiga Dusty old man där Jay Belleroses energiska och febriga trum- och slagverksspel skapar ett fenomenalt driv som präglar låten och för den framåt. Kontrasten blir monumental när sista cymbalen knappt hunnit klinga ut innan Merrit med självande Dolly Parton-röst i uppmanar i Heartache is an uphill climb att hålla ihop även när det ser mörkt ut.

Stich of the world innehåller ett knippe fantastiska låtar om livets med- och motgångar producerade av Iron and Wines Sam Beam (som även sjunger på de avslutande tre låtarna). Kanske hade albumet tjänat på lite mer variation i tempo, men tack vare nerven i Merrits röst funkar det utmärkt. Bäst blir det i de ösigare låtarna, förutom nämnda Dusty old man även Proclamation bones där Marc Ribot lägger ilsket sköna gitarriff.

Recensionen är publicerad i Lira #1, 2017.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *