Recension: Among Lynx

Among Lynx
Revolution
Egen utgivning
Rootsig bluesrock

När Uppsalabaserade Among Lynx följer upp EP:n från 2015 med sin första fullängdare är mycket sig likt, fast bättre. Gruppen har förvaltat och förfinat sin energiska blandning av blues och rock, där starka melodier, rivig sång och imponerande munspel utgör viktiga beståndsdelar. Samtidigt känns helheten om möjligt ännu mer stabil jämfört med tidigare. Kanske är det ihärdigt livespelande som gör att det finns en grundtrygghet som lyser igenom, som gör att de välskrivna låtarna verkligen kommer till sin rätt. Kanske beror det på att trummisen Lina Anderberg anslutit vilket gör att gruppen nu upplevs komplett.

Albumet vevar igång med ett knippe ösiga låtar som visar prov på kvintettens låtskrivartalang där riffen biter sig fast och manar musiken framåt. Det är skitigt, spänstigt och övertygande. Även i de lugnare spåren visar Among Lynx prov på stor känsla och instrumentskicklighet (ståbassolot i Little baby är särskilt välkommet).

Efter min recension av EP:n för två år sedan var det någon som reagerade på att jag drog en parallell till Sahara Hotnights, och menade att det var typiskt att så fort det kommer fram ett band beståendes enbart av kvinnliga musiker så ska Robertforsgruppen dyka upp som referens. Men det var inte riktigt så jag menade. Sahara Hotnights är ett av mina favoritband och de hade ett säreget driv och en uppkäftighet som jag tycker har saknats sedan de slutade spela. I Among Lynx – och inte minst i Eva-Mi Ringqvists röst – hör jag samma sköna attityd och intensitet. Det är oerhört välkommet.

Recensionen är publicerad i Lira #5, 2017.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *